Josephine

Kategori: Canada life

Ett skepp kommer lastat med KÄRLEK

... till er från mig <3 Jag vill säga TACK till er, snälla små liv som gett mig sådan fin respons de senaste veckorna. Jag har fått mysiga kommentarer här i bloggen och till och med ett par PM's (alltså "pm" i plural förstås, inte "pms"!!) på facebook där man skrivit att jag är rolig och att man gillar min blogg. Sådant gör mig väldigt glad och lycklig. *slängkysser hybrilt till er*

Sitter atm här i mitt kök. Äter dadlar. Dricker kaffe. Felix kryper omkring på golvet och sprider en doft av unken blöja efter sig. Ikväll har Lisa och Pat besök och jag har fått i uppdrag att natta Felix runt 20-tiden. Därefter är jag ledig *ler*

Från det ena till det andra - FINNS det fler än jag som har en "fin" och en "ful" sida?? Har så länge jag kan minnas alltid undrat över detta. Medför problem vid, exempelvis gruppfoton, och man hamnar på fulsidan sin, så får man liksom vrida hövve så att finsidan kommer med istället (!) Till vänster ser ni min "fina" sida och till höger ser ni min "fula". :-)))

Five shades of Felix

Det är roligt att fota Felix. Han är så fotogenisk. Idag fyller han 1 år. Hans allra första födelsedag. Det är speciellt. 🎈

Skrot

Såhär ser den ut - bilen jag körde innan krocken. Jag stod länge och tittade på den. Granskade den från alla tänkbara vinklar. Det gjorde lite ont i hjärtat och framkallade ett lätt illamående. Det var jobbigt att tänka tillbaka på det hela. Jag minns inte alls att bilen blev sådär kvaddad. Den var verkligen bara skrot. Och trots att det var nå jävulskt jobbigt att se det, så gjorde det mig mer tacksam än någonsin att det gick så himla bra.

När vi hämtat ut den nya bilen jag ska få köra så satt jag länge i den och bara tänkte, stirrade och mådde PISS. Var inte det minsta sugen på att slänga mig ut på motorvägen på en gång. Stod länge med blinkers och inväntade världens jättelucka innan jag svängde ut. En sekund därpå släppte allt. Då kändes allting som vanligt igen. Nästan.

P.S. En bra sak med detta var iallafall att när jag stod där och tittade, så fick jag syn på min mössa (som jag helt glömt bort att jag ens hade på mig den dagen) i ett hörn vid framrutan. Den måste ha flugit av i smällen (lite komiskt, fast på ett SORGLIGT sätt.) och blivit kvar. Det var ett kärt återseende åtminstone. Favvismössan <3

Jag fick ett eget hus

När jag kom hit till familjen i januari så var det meningen att jag skulle få flytta in i gästhuset. Men det var inte riktigt färdigt, och det tog längre tid än väntat. MEN, den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge så att säga *:-)))* (???) *hatar egentligen klyschor* Här ovan ser ni hur jag bott sedan i måndags. Jag trivs så himla bra. Och när Jacob kommer hit om två veckor så kommer det att kännas som vårat gemensamma första hem typ!!! *EUFORISK*

Lights will guide you home

Hej bloggreaderZzz. Jag sitter atm på en solfläck vid köksbordet och smuttar på min smoothie. Jag har inte ägnat många tankar till bloggen de här dagarna. De fyra första dagarna efter olyckan låg jag i sängen. I måndags satt jag på akutmottagningen på sjukhuset i ca 6,5 timmar innan jag fick träffa en doktor, bli röntgad igen och få kopior på alla papper jag behöver skicka till mitt försäkringsbolag i Sverige. Det var inte det lättaste pga 0,002% av sjukhuspersonalen kunde engelska. Hursomhelst - min nacke är märkvärt bättre, min näsa är mindre (storleksmässigt) samt mindre blå, men vänsterarmen värker fortfarande om jag anstränger den för mycket. På fredag ska familjen hämta ut en ny bil till mig. Jag har blandade känslor inför det. Mest skräck faktiskt.

Behöver kärlek ASAP

Hashtag #cutecouplevideo <3

Jag grinade till den här inatt (??) Så ni kan ju tänka er hur desperat jag är efter lite kärlek atm. Om 19 dagar är han här hos mig.