Josephine

Nedräkning

Eftersom att bilderna talar för sig själva så ska jag ta detta as kortfattat as possible.. Ungefär samma dag som jag förflyttade fossingarna från Kanadensisk mark - till svensk mark i våras, så satte jag genast igång att spåna på vilken del av världen jag ville ta mig an härnäst. Kvalifikationskrav: det får inte vara så mycket Östersund. Inte så mycket Sverige alls liksom. Så då fick det bli London. Och om precis exakt 19 dagar är det take off. Om jag har ordnat något jobb i förväg? Naj. Om har jag fixat boende? No. Om jag tror starkt på att allting löser sig? Ohja!

Superbra plan, visst? Men nu då? Arbetslösheten omfamnade mig ju i förra veckan, vilket betyder att jag är en fullständigt fri kvinna de kommande två veckorna. Och hur lockande det än känns att sitta och rulla tummarna i Östersund under dessa veckor så såg jag detta tomma gap i kalendern som min chans att tillfredsställa en liten del av min ständiga *wanderlust*. Därför bokade jag en flygstol till Sydostasien. För jag tänkte att det är säkert trevligare att sitta under en palm och rulla tummarna i Sri Lanka *:-)* Om jag åker ensam? Ja. Om jag är rädd? Skräckslagen. Om jag gillar curry? ÄLSKAR.

Slutsumma; Framtiden min är relativt oklar och väldigt otrygg ut just nu. Åtminstone på papperet. Men i mitt huvud har ju jag hela liiiiivet *tajmat och klart in i minsta detalj.* :-) / Sickan

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas