Josephine

Mensen som styr mitt liv

En vecka varje månad mår jag fruktansvärt, hiskeligt apdåligt. Det kommer alldeles oförberett och så *pangbom* så fylls hela mitt inre av blixtångest. Mitt självförtroende går totalt upp i rök, plötsligt är jag bortglömd och oälskad och oduglig. Ingenting kommer att gå min väg och jag är sämst. Precis så. Så känns det.

Vad jag inte kopplar är att det ju alltid är i samband med mensen. Det är ju mensen som känner allt det där. Inte jag. Det finns säkerligen tusen olika slags mensmåenden. Och mitt är ett av de allra värsta skulle jag vilja påstå. Det tär på mig psykiskt. Och det finns ingenting som kan få mig att må bra just när det pågår. Jag måste genomlida veckan med allt vad det innebär.

Och här i London, här är det jättesvårt. För här är jag redan alldeles ensam. Känner mig redan liten. Jag tycker verkligen att det är skittufft just nu. Jag vet ju innerst inne att det är mensen som får mig att känna allt detta. Det är bara så svårt att inse det när man är mitt uppe i det. Nästa vecka kommer jag att vara glad igen. Och så kommer jag väl att inse att det var ju bara mensen den här gången med.

Sedan, inför nästa mensmånad, då ska jag samla all kraft jag har. Och så ska jag skratta mensen rakt i ansiktet. För det här håller ju inte. Mensen kan ju inte få styra alla mina känslor och beslut i en hel vecka.

Näe, nästa månad är det jag som bestämmer.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas