Josephine

Londontjejen

Hej älsklingar!! Hur mår ni? Vad har ni för er? Har ni saknat mig? (Hoppas!!)

Nu tänker jag att det är på tiden att jag drar bloggtummen ur rumpan. Jag har ju varit här i London i en vecka och en dag nu. Det har varit så intensivt. Och jobbigt. Och härligt. Och svettigt. Och dyrt. Jag tänker absolut inte hymla med att jag minst en gång varje dag överväger att åka hem. Men jag vill ju inte hem egentligen. Jag vill bara slippa vara så himla ansvarsfull och ensam. Det är väl så det är.

Hur som helst så anlände jag förra onsdagen. Jag och min 34 (!) kilos resväska. Jag kallar henne för Morran (efter Morran i Mumintrollen, ni vet!!) eftersom att hon är stor och fruktansvärd. Ett riktigt monster. Och jag hade det inte lätt på tunnelbanan. Upp och ner för tusen trappor, byte av tunnelbana och bussbyten. Men tillslut ankom vi till mitt första hostel i Earl's Court. Jag träffade en del spanjorer som jag umgicks lite med, och ett par australienare som jag delade rum med första natten. Trevligt med lite sällskap.

Dagen efter åkte jag till Picadilly för att dela ut cv:n på Oxford och Regent Street. Skaffade även en ful liten Londontelefon och bokade tid för NI-nummer. SÅ HIMLA MKT PRAKTISKT, BLIR SNURRIG. Minns inte vad jag gjorde första dagarna ens. Det var rätt mycket gå runt runt runt, och väldigt lite mat och sömn. (Obs! Inget att ta efter. Är helt utmattad fortfarande)

Så hur som helst så gjorde Londontelefonen inte ifrån sig ett endaste litet pip på hela veckan. Vilket gjorde mig lite nedstämd *jätteotålig* Sen, i måndagsmorse, då rullade samtalen in. Ett efter ett. "Hej, vi vill att du kommer på intervju". Japp. Jättekul till en början men jag blev faktiskt helt galen till slut. Den slutade aldrig att ringa. Jag gick på två intervjuer i måndags, en i tisdags, en i onsdags, en igår och en idag. Jag har redan blivit erbjuden tre jobb. Jag har tackat nej till ett av de då det inte kändes bra i hjärtat. De andra två återstår att se. Jag ska få se kontraktet till ett av de på tisdag. Känns det bra så kör jag.

Idag har jag bytt hostel. Bor nu vid Hyde Park i mysiga Bayswater. Det här hostelet har gratis wifi, vilket det förra inte hade. Så jag är ändå rätt nöjd. Nu behöver jag bara ta tag i tvätten. Äger nu era inga vita plagg. Endast beiga, ljusbruna, gråskiftande. Jättefräscht.

På återseende kompisar. Kram

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas