Josephine

Sri Lanka *superlångt inlägg*

Det här är personalen på mitt sista hotell i Unawatuna. De behandlade mig som en prinsessa under hela min vistelse och det var faktiskt jättekänslosamt att lämna dem. Mysiga, godhjärtade människor.

Jag kallar denna "Våga vägra magkomplex". För ett år sedan hade jag hellre hoppat från ett stup än att publicera denna. Men inte idag. Min mage veckar sig när jag sitter ner, och det gör ingenting längre.

Det här är den allra sista bilden från Sri Lanka. Den är tagen i väntan på bussen som skulle transportera mig till flygplatsen. Absolutely skitledsen pga ville aldrig åka hem. Sri Lanka var ett riktigt paradis.

Här har ni - mina två fantastiska veckor i paradiset aka Sri Lanka. Eftersom att Sri Lanka är ett rätt litet land så hann jag med att se väldigt mycket under mina två veckor. Min resrutt började från flygplatsen till Negombo, vidare mot The Hill Country, dvs Kandy och Ella, därefter Nationalparken i Udawalawe, sedan ner mot sydkusten till de fina stränderna i Mirissa, följt av mer stränder i Unawatuna och avslutningsvis Colombo innan jag åkte tillbaka mot flygplatsen.

Kandy var mest ångest. Blev inget vidare förtjust i varken Kandy eller människorna jag umgick med. Det var först när jag skulle resa därifrån vidare mot Ella som jag stötte ihop med ett härligt gäng av olika nationaliteter. Vi bestämde oss för att dela en minibuss till Ella. Jag hängde sedan ihop med två av de, Sina och Kai från Tyskland. I Ella besteg jag ett berg, fick se fina vattenfall, åt massor av god mat och bodde på ett världsmysigt Guest House.

Någon dag senare samåkte jag med Sina och Kai till Udawalawe Nationalpark. Vi hyrde en lyxjeep och kände oss som celeberties när vi blev runt skjutsade. Det var jätteskoj. Och i parken fick vi se både elefantfamiljer, krokodiler, bufflar, påfåglar, apor och sköldpaddor. En riktig upplevelse.

Dagen därpå reste jag vidare på egen hand ner till Mirissa på sydkusten. Det var ett fantastiskt ställe. Fullt med surfer dudes och backpackers. Här träffade jag på två grabbar en kväll. Joppe från Belgien och Dieko från Tyskland. Vi åt middag en kväll, och sedan reste de båda vidare. Själv stannade jag i Mirissa ytterligare två dagar.

Efter Mirissa tog jag bussen till Unawatuna. Värt att tillägga är att Sri Lankabussarna är totally fullproppade, och hoppar man inte ombord på första hållplatsen, utan någonstans längs vägen, så får man garanterat stå upp hela resan. Som tur var vinkade busschauffören fram mig och erbjöd mig att sitta längst fram ovanpå bagageutrymmet. Snällis!!

Väl framme i Unawatuna hade jag bestämt med Dieko att vi skulle mötas upp och hitta på något, då han också var där. Så i två dagar hängde vi, åt mat, badade och tittade på solnedgången om kvällarna. När han åkte hem träffade jag på Arjun, en backpacker från Florida. Så då hängde vi ihop mina sista dagar, åt billig currybuffé, badade och besökte munktempel.

Sista dagen lodade jag runt i Colombo i några timmar innan jag elva timmar (!) för tidigt åkte till flygplatsen. Colombo var mest bara ofräscht och fullt med jobbiga gatuförsäljare, vilket gjorde att jag valde att spendera mina sista tio timmar i väntsalen på flygplatsen. *:-))*

DET VAR DET. Sammanfattningsvis vill jag skriva att under dessa "ynka" två veckor har jag upplevt och känt mer än vad jag gjort på flera år hemma i Sverige. Det kan tyckas låta underligt, men medan ni haft två vanliga veckor på jobbet eller i skolan, så levde jag runt där i vad som känts som flera månader. Jag har levt i en fantastisk paradisbubbla. (...som jag måste erkänna att jag var supervemodig att säga farväl till.)

Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att jag skulle gå från världsdeppigaste bottenmåendet (de första dagarna) till att helt och hållet sväva på moln. Jag kan inte vara mer tacksam än vad jag är i just detta ögonblicket. Jag har fått äran att träffa så många fantastiska människor som har gjort mig till den allra bästa och gladaste versionen av mig själv hela dagarna. Jag har skrattat så enormt mycket. Jag vill alltid vara en såndär glad människa.

Jag fick givetvis frågan "varför valde du Sri Lanka?" ett oberäkneligt antal gånger under de här veckorna. Och i ärlighetens namn vet jag inte varför jag valde Sri Lanka. Det var liksom en av de där supersmarta idéerna som uppstår sömnlösa tisdagsnätter. Skillnaden var att den tycktes låta lika bra när jag vaknade på onsdgsmorgonen, och för det är jag så himla glad. Jag vet att det var meningen att jag skulle hit bara. Och så är jag väldigt glad över att jag åkte ensam. Nu efter allt jag fått vara med om känner jag mig starkast i hela världen och redo att ta mig an vad som helst.

Så TACK, Sri Lanka. Tack, all my fellow backpackerbuddies. Tack, alla godhjärtade srilankeser. Tack för det här äventyret. ❤️

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas