Josephine

"Those who mind don't matter and those who matter don't mind."

Idag förberedde jag mig mentalt för att dö. Vi var ute och traskade i skogen - Lisa, Felix och jag. Jag går först i ledet, och helt plötsligt uppenbarar sig en älg knappt två meter framför mina ögon. (En helt vanlig älg alltså. En såndär som jag sett tusen gånger, mitt eget landskapsdjur förtusan!?????) Man kan ju tycka att jag som jämte ska hantera detta lugnt och sansat, MEN så är jag ju så skrajsen för skogen och mörker och vilda djur att jag nog knappt är värdig att kallas för jämte ens. Hursomhelst, av ren reflex vänder jag mig iallafall om och börjar springa därifrån, vilket hade varit helt OK om jag hade varit ensam. Men det var jag inte. Och efter att ha reflekterat över denna händelse tretusen gånger nu i efterhand så kvarstår en fråga - är jag alltså en av de där fegisarna i filmerna? Hen som kvickt som attan flyr för sitt liv och lämnar sina stackars vänner att dö??? För det var ju precis det jag gjorde - lämnade en 11-månaders bebis att dö. (Obs! Han dog inte!!!! Men ni fattar principen) Japp. *feeling proud* *:-)))*

Mvh douchebag nanny

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas