Josephine

Syskonkärlek


I eftermiddags stoppade jag ner Felix i en ryggsäck. Det var roligt tyckte han. Jag tyckte att han såg rolig ut i sin mössa som jag satt på honom enbart för att den var ful. Där satt han - i en ryggsäck, likt en stoppad korv och såg ganska ful ut. Då skrattade jag högt. Men sedan försökte jag föreställa mig själv i hans sits. Då tyckte jag synd om honom, och så slutade jag skratta.

Det är nog den retsamma storasystern i mig som kryper fram ibland, för lite roligt är det ju faktiskt att skratta åt honom. Han är lite som lillebrorn jag aldrig hade. Det är nog en typisk storasystergrej det där - att skratta åt sina stackars småsyskon. Så många gånger som jag skrattat åt och gjort livet surt för Johanna genom åren (stackars stackars!!!) Jag hade aldrig velat utstå det själv. Men å andra sidan har jag ju skrattat tusentals fler gånger MED henne förstås hihi. Syskon är något fint.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas