Josephine

"Those who mind don't matter and those who matter don't mind."

Idag förberedde jag mig mentalt för att dö. Vi var ute och traskade i skogen - Lisa, Felix och jag. Jag går först i ledet, och helt plötsligt uppenbarar sig en älg knappt två meter framför mina ögon. (En helt vanlig älg alltså. En såndär som jag sett tusen gånger, mitt eget landskapsdjur förtusan!?????) Man kan ju tycka att jag som jämte ska hantera detta lugnt och sansat, MEN så är jag ju så skrajsen för skogen och mörker och vilda djur att jag nog knappt är värdig att kallas för jämte ens. Hursomhelst, av ren reflex vänder jag mig iallafall om och börjar springa därifrån, vilket hade varit helt OK om jag hade varit ensam. Men det var jag inte. Och efter att ha reflekterat över denna händelse tretusen gånger nu i efterhand så kvarstår en fråga - är jag alltså en av de där fegisarna i filmerna? Hen som kvickt som attan flyr för sitt liv och lämnar sina stackars vänner att dö??? För det var ju precis det jag gjorde - lämnade en 11-månaders bebis att dö. (Obs! Han dog inte!!!! Men ni fattar principen) Japp. *feeling proud* *:-)))*

Mvh douchebag nanny

Två små frågor

Hur gammal är felix? Pratar du engelska med hans föräldrar?

Felix är 11 månader gammal. Han fyller 1 i mars. Lisa är faktiskt från Sverige, så jag pratar svenska med både henne och Felix!! När Pat och Anthony är med så pratar vi självklart engelska allihopa så att alla kan vara med i samtalet :-)

“Half the fun of the travel is the aesthetic of lostness.”

Holla!! Idag bokade flygbiljetter till Usa 😻 Jag ska börja med att fira min 20årsdag i Miami och därefter flaxar jag vidare till New York. IM ALL ALONE IN THIS, men tänker mig att jag borde ju träffa på en och annan snäll människa längs vägen *:-)))*

Got me singing oh oh oh

Köttfärssås och spagetti (<33) med hela flocken samlad. Det här är alltså människorna jag bor hos. Mamma Lisa, pappa Pat och Pat's son, Anthony som mest bor hos sin mamma, men som kom hem hit ikväll. (Obs! Felix bor också här men sov vid detta tillfälle :PP) Antonhy är lika gammal som mig, vilket är najs då jag inte får socialisera mig med jämnåriga personer superofta nowadays. Det är ett mysigt folkslag jag hamnat hos vill jag meddela. Jag känner mig precis som en i familjen. Vi skrattar högt tillsammans och har roliga diskussioner vid matbordet. Kanadensare i helhet är så trevliga. Och tack vare många av de rara människor jag mött sedan jag flyttade hit så känner jag att jag själv växt oerhört som person. Det är ovärderligt att få uppleva allt det här.

Let it go

Efter gårkvällens jobbiga känslobomb känner jag mig glad idag. Det blir ju faktiskt bättre när man får sova på saker och ting. Mamma hade rätt ännu en gång. Tänka sig att mamma vet nästan allt va :PP Hursomhelst, jag vräker atm i mig lunch medan jag sminkar mig, samtidigt som jag stökar i köket. Multitasking!!! Om ca 5 min åker jag och Felix till ett köpcenter i Quebec City, och där ska vi glassa runt idag. Japp. Ttyl bye

Breakie

Surprise, surprise - jag fotade min frukost imorse!!! Ja, men jag tycker om matbilder. Matbilder är i princip det enda jag gillar på instagram. Ser jag en bild på en flottig pizza exempelvis, så ba *DOUBLETAP!!!* Har ni några förslag, frågor om Canada och att vara aupair, eller önskemål på vad ni vill se mer eller mindre av här (t.ex. frukostbilder??) så snälla - FEEL FREE TO COMMENT säger jag bara. Jag tar gärna emot förslag!!

Kramis kramis 🐻